Jag gick ut på gården för det var ett himla liv där. Då hade Lillknas tappat bakhjulet på sin sparkcykel och det var ju katastrof. Så jag knatade ut och fixade till det. Medan jag satt på backen och skruvade på hjulet så ropade tjejerna: Lillknas cyklar!
Jag tittar upp och där kommer Lillknas i full kareta på en cykel utan stödhjul.
Skrutt och en tjej på gården hade bara hållit i pakethållaren medan Lillknas klev på, sen släppte de iväg honom när han fått fart. Men innan kvällen var slut klev han på och startade helt själv. Tog väl ungefär tio minuter innan han kom på tekniken. Duktig kille!
Nu har de precis ätit och det är dags för tänderna.
1 kommentar:
Jag förstår mig inte på mig själv. Skrattar så jag gråter när jag läser om Lillknas. Saknar barnen nu! Vi måste hitta på nått någon dag, saknar dig med, saknar dina sjuka utlägg om alla våra I-landsproblem.
Skicka en kommentar