Jag har en bekymmersam känsla i magen. Den kommer med största sannolikhet hålla sig kvar hela natten och jag kommer vakna outvilad och ful imorgon. Den beter sig som betongfjärilar som gör sitt bästa för att flyga men som snarare kastar sig klumpigt fram och tillbaka i abstrakta villervallor.
Nervositet kallas den, känslan. Nervositet blandat med ångest.
Den gör sig påmind varje gång tankarna svävar iväg och jag kan inte styra dem, jag kan inte styra vare sig tankegångarna eller fjärilarna som så förtvivlat försöker hålla sig svävande i dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar