Det känns inte helt bra..

..att erkänna för sig själv att man inte har bloggat på hela helgen.
Å andra sidan, vad har hänt i helgen? Jag har lagat lite mat, handlat lite, kollat lite på film och badat med ungarna. Verkligen händelserikt.

Idag har jag iaf varit och tränat, so far. Dags att börja om from scratch så att säga. Man har ju svällt ut som en egen liten världsdel under julen så det är läge att försöka göra något åt det, såvida man inte vill gå omkring och se ut som en ny form av Australien resten av året (eller, gud förbjude, livet).

Nu tycker kanske den uppmärksamme läsaren att jag låter negativ gentemot överviktiga människor i största allmänhet. Så är det inte alls, jag tycker människor är vackra oavsett, det är bara det att JAG inte trivs med MIG! Punkt slut och end of discussion.

Iaf så körde jag armar och mage idag och det kändes ganska lätt, vilket iofs kan bero på att jag körde riktigt lätta vikter idag. För att inte bli sjuk det första jag blir..
Körde på i min egen lilla takt och hade det rätt fryntligt för mig själv.
När jag var klar knatade jag upp till duschen där jag inser katastrof nummer ett. Jag kan inte ha rakat mig under armarna på över ett helt jävla år. Det känns åtminstone inte som det.. Förlåt misstaget med Australien där uppe, jag måste ha menat Sydamerika för mina armhålor påminner starkt om Amazonas. Dags att engagera sig.. undrar vart fan jag gjort av röjsågen?

Katastrof nummer två. När jag efter att första chocken har lagt sig står där i godan ro och rengör mig, så sätter jag igång och TOKBLÖDER näsblod. Verkligen Amazonfloden light. Så det var bara att kliva ur duschen och sätta igång med operation: Flodfördämning. Och lika fort som det kom, lika fort var det över. Det bara slutade hux flux.

Efter denna chockartade morgon fick det bli en kopp kaffe eller två vid Dagbladet och ST. Sen gick jag hem, glad i hågen.

Tills jag öppnade dörren och insåg att jag lovat mig själv att städa idag. Inga undanflykter och inga ursäkter.. men visst fan förtjänar jag att vila lite innan??