Tror aldrig jag varit så bakfull.

Gårdagen spenderades i sängen, hopkrupen i fosterställning, självömkande och snudd på patetisk.
Fest i fredags. Det var naturligtvis kanonskoj, precis som vanligt.
Jag vet ju ungefär när det är dags att börja dricka vatten och inte söla så förbannat mycket alkohol. Grejen är den att vid ett visst läge så har man precis tagit sig över den lilla spärren och då tycker man att man klarar allt. Så då dricker man igen.
DÅLIG IDÉ!!!

Tog mig hem iaf, splittade en taxi. Chauffören var mycket nöjd över mitt initiativ till att be honom stanna.. två gånger.. Då ville 12:an ren Absolut Citron inte stanna kvar i magen längre.
Halkrälade in i lägenheten, kalvade en aning och kröp i säng. Amatör.

Vaknade igår med upprörd mage och yrsel bakom pannbenet. Låg och huttrade i badkaret en stund medan F fick göra frukost.. åt två smörgåsar varav ungefär en stannade i magen medan den andra dansade upp samma väg den kom ner. Sen gick jag och somnade igen.
Vaknade lite bättre till mods och fick mig en pizza på Dinos, sen var världen lite gladare igen.

Vad har vi nu lärt oss av detta? Alkohol är bra till en viss nivå, men man ska dricka lite vatten emellanåt och kanske inte tro att man är Stålmannen bara för att man råkat få lite under hatten. Eller jo förresten.