Ibland undrar man ju..

Jag hatar att känna mi ignorerad. Allvarligt, vad har man gjort för att förtjäna den behandlingen? Är jag inte en människa som alla andra som förtjänar ett svar?Även om det är löjliga tankar, missförstånd och farhågor. Sånt som inte kommer hända. Kan man inte få ett svar, en lugnande förvissning om att: Stumpan, du har fel, oroa dig inte.

Vad skönt det vore.